Chapter Text
Någonstans i Yokohama föll 25 Hermits separerade. I mitten av staden kan man se en kort man med stora ara-vingar i röd, gul och blå.
Grian öppnade ögonen sakta, ljuset från fönstret bländande. När han väl lyckades sätta sig upp fick han panik. Det här var inte hans hus. Grian tittade runt lite till och såg Jellie (Scars katt) liggande på marken bredvid honom. Jellie vaknade sakta straks efter och tittade runt innan hon vände sig mot Grian. Jellie jamade åt han och hoppade upp på hans axel. Grian ställde sig upp och tittade runt igen för att se vart han var. Han såg en byggnad med en konstig text på sig som han efter en stund kom på var i japanska. Grians ansikte bleknade och skyndade in på en toalett han sätt inte så långt bort. Han satte ner Jellie och fällde in sina vingar under kläderna innan han lät katten upp på sin axel igen och gick ut försiktigt. Grian fortsatte igenom staden och precis som han trodde så såg han inga hybrider, bara vanliga människor.
---
Xisumas kropp kändes stel, han satte sig upp och såg att han låg på en soffa i vad såg ut att vara ett mellan stort kontor. En hiss hördes efter en liten stund och tre men gick ut från den. Den första såg ut att vara en medelåldrig man med grått hår och hade grön kimono liknande kläder. Den andra manen såg ut att vara en ung vuxen med smutsigt blont hår (hårfärgen, inte faktiskt smutsigt hår) och hade en bege kostym på sig. Den tredje manen verkade också vare en ung vuxen med svart hår och bruna kläder som såg ut lite som en typisk historia detektiv.
“Ah, du är vaken. Jag heter Fukuzawa Yukichi och det här är Kunikida Doppo och Ranpo Edogawa” sa den gråhåriga mannen som Xisuma nu hade ett namn till och visade mot de andra männen. Han verkade ha en stark accent och Xisuma förstod att han antagligen pratade ett annat språk som översattes av hans hjälm. Han tittade lite snabbt och fick veta att han hade pratat japanska, huh. När han kom på att han hade varit tyst för länge så började han prata. “Trevligt att träffa dig mister Fukuzawa. Jag heter Xisuma och om det är okej skulle jag vilja fråga vart jag är?”. Männen tittade på honom en liten stund men sedan svarade Fukuzawa igen “Du är vid den beväpnade detektivbyrån. Nu, minns du något om vad som hänt innan vi hittade dig? Du låg avsvimmad utanför byggnaden”. Xisuma tänkte en liten stund för att se om han kom på vad som hänt “Tyvärr inte, jag var hämma och sedan vaknade upp här. Kommer inte ihåg vad som hänt i mellan det”. Fukuzawa såg fundersam ut innan Ranpo plötsligt började prata. “Du är inte från den här världen eller hur?”, både Fukuzawa och Kunikida tittade förvånat på honom. “Vad menar du?” frågade Kunikida snabbt. “Han har en hel hjälm för att kunna andas, det kom en väldigt liten text på skärmen för ögonen efter att Fukuzawa sa försa orden och det verkar vara något mer, han är inte helt människa”. Det skulle förklara vart han var men inte hur.
---
Scar och Cub vaknade upp framför en väldigt hög byggnad och när de tittade runt så såg de ingen som gick runt på gatorna, skumt. “Cub? Någon aning om vart vi är?” frågade Scar. Innan Cub han svara så hörde de steg komma från den höga byggnaden. När de tittade dit såg de en man med halvlångt svart hår och en svart kostym och en liten tjej med långt blont hår och en röd klänning. “Och vilka kan ni vara?” frågade mannen. Scar och Cub bara tittade på varandra “förstod du vad han sa?” frågade Scar. “Ingen aning Scar” svarade Cub.
Mannen tittade på dem en stund innan han sa, på engelska den här gången men i en stark japansk accent “jag frågar igen, vilka är ni och vad gör ni här?”. Scar och Cub vände blicken till mannen snabbt igen, förvånade att han började prata engelska så plötsligt. “Jag heter Cub och det här är Scar, vi har ingen aning om hur vi kom hit eller vart ‘här’ är”. Mannen stod en liten stund och tittade på dem innan han svarade, “ni är utanför maffians huvudbyggnad i Yokohama, Japan”. Scar och Cub tittade förvånat på mannen innan de tittade på varandra igen “Bytte vi server i sömnen eller något?” fråga de Scar i en viskande röst. “Kanske, men då är frågan om de andra också är här och hur vi ska komma tillbaka” svarade Cub i en lika låg röst. Scar tittade tillbaka till mannen med ett på satt leende “vi som sagt vet inte hur vi kom hit eller hur vi ska komma tillbaka hem och vi gissar på att fler av våra vänner finns här, någonstans”. Mannen tittade på dem fundersamt en stund innan han pratade igen “ni kan följa med in om ni vill så kan vi ta kontakt med detektivbyrån i staden, de kanske har hittat någon av era vänner”.
---
Keralis vaknade i en soffa i ett litet tomt rum, men kunde höra röster utanför dörren. Han ställde sig upp sakta och gick till dörren för att lyssna på vem det var och vad de sa. Det var svårt att höra men någon sa Shashwamis namn och han hörde någon som var närmare dörren viska i vad som i ett språk som inte verkade vara engelska. Efter en stund gick han försiktigt ut ur rummet och såg Shaswami sitta på en soffa medans tre män stod framför honom. “Shashwami? Vart är vi och vilka är våra vänner?” sa Keralis medans han gick närmare Soffan för att gå runt de främmande personerna. “Keralis? Varför är du här?” sa Xisuma medans Keralis satte sig bredvid honom på soffan.
---
Pearl vaknade upp med en tyngd på magen och en stel rygg. Hon tittade ner och såg Gem liggande på hennes mage. Pearl satte sig upp försiktigt och tittade upp för att se att de låg på golvet av vad såg ut att vara en dyr lägenhet. Hon hörde steg komma från utanför ytterdörren och en nyckel som blev insatt i låset. Hon lyfte upp Gem snabbt och gömde sig i en garderob och täckte hennes mun ifall hon vaknade medans de gömde sig. Personen öppnade ytterdörren och gick in. Pearl tittade ut genom glipan mellan dörrarna och såg en rödhårig man i dyra kläder och som verkade vara ungefär lika lång som Gem. Apropå Gem så kände Pearl henne röra på sig lite, hon vaknar och tittar runt snabbt i panik innan hon ser Pearl. Pearl sätter pekfingret på sina läppar för att signalera Gem att vara tyst. Mannen gick runt och hängde upp sina ytterkläder innan de hörde en telefon ringa och mannen ta ut den ur fickan. De kunde höra någon prata på andra sidan men hörde inte vad de sa. Plötsligt satte mannen telefonen på högtalare och de hörde en man med en stark accent prata. “Den eller de Hermits som finns här kom fram, vi har två män vid namn av Scar och Cub här i maffians huvudbyggnad. Stadens maffia och detektivbyrå kommer samarbeta för att få ihop eran grupp och få er hem. Men ni kommer behöva hjälpa oss med vårt tills dess”. Gem och Pearl tvekade men innan de hann bestämma sig så öppnades garderob dörren och den rödhåriga mannen stod framför dem.
---
False hade vaknat i en mörk gränd i en konstig stad med ett språk hon inte kunde förstå. När hon hade tittat ut från gränden hade hon även märkt att det bara fanns människor och inte några hybrider, så hon har sina vingar instoppade under sin tröja ifall att. Hon har gått runt ett tag och hittat Mumbo avsvimmad mot en byggnad, så nu satt hon vid honom och väntade på att han skulle vakna.
---
Mumbo vaknade av att han kände något varmt vid hans sida och öppnade ögonen sakta för att se vad det var. När han tittade dit så såg han False lutande mot honom med ögonen öppna. Det konstigaste han märkte var att han inte kände igen vart de var och att han inte såg Falses vingar liggande bakom henne. Mumbos tanka blev avbrutna när han hörde Falses röst “Glad att du äntligen är vaken! Började bli orolig för en sekund” sa hon och log upp mot honom. “Vart är dina vingar?” var det första han frågade. False tittade på honom en stund innan hon började små skratta, “har du tittat dig runt? Finns inga andra hybrider här så jag valde att gömma dem ifall att”. Mumbo tittar runt sig och precis som False sa så fanns det inga med någon sorts hybrid del, inga svansar, inga horn, inget. “Ah, hur ska jag gömma mitt? Det gå inte riktigt” sa Mumbo och tittade tillbaka på False “du är en vampyr, rätt lett att inte tänka på den bleka huden och är det någon som märker så kan du bara säga att du är utklädd som en vampyr istället”.